Pär Sörman
Sörmansgården, SE-646 96 Stjärnhov
Mobil: 070-4176676
E-post: pr.srman@telia.com
CD-SkivorPÄR SÖRMAN TOLKAR DAN ANDERSSON – PSCD002 (utkom 1998)
Lyssna på ljudprov: Omkring tiggarn från Luossa Efter snart 30 år som skådespelare och musiker ägnar jag mig idag huvudsakligen åt vår svenska visskatt. Den här inspelningen är min hyllning till Dan Andersson, som jag betraktar som en av våra allra främsta diktare och författare. Det är en stor glädje att samtidigt få presentera Sven Faringer på fiol. Jag har känt Sven sedan ungdomsåren och han har från början haft den musikalitet, känslighet och det temperament som i kombination med stigande teknisk skicklighet gör honom till en av de bästa spelmän vi har i Sverige idag. Han är spelman, inte en violinist som spelar folkmusik utan en traditionsbärare och dessutom en mycket lyhörd ackompanjatör och improvisatör. Det är Sven som fått mig att förstå fiolens emotionella möjligheter. /Pär Sörman Innehåll: Alla texter medföljer. Pris: 150,- + frakt Skivbeställning: pr.srman@telia.com
PÄR SÖRMAN TOLKAR EVERT TAUBE – PSCD003 (utkom 2003)
Lyssna på ljudprov: Inbjudan till Bohuslän Att i ett urval på tjugo sånger samla Evert Taubes bredd och sammansatthet som diktare och viskompositör låter sig inte göras, men här finns ändå den ömsinte, den rasande, den levnadsglade, den livsvise, den elegant konverserande och, inte minst, den fantastiske historieberättaren Evert Taube. Evert var inte bara målare i bokstavlig bemärkelse. Han målar med sina ord för vårt inre bilder, stämningar och dofter. Han lånar oss sitt skarpa öga, sin tränade blick, och med dramaturgisk säkerhet håller han oss fångna. Med sin bildkänsla lotsar han oss genom det brusande, gungande livet till stillheten i försommarens gryningsljus. Evert Taube är den omistlige, den unike, som i sina visor skall leva vidare i kommande generationer. Liksom i min tidigare inspelning med Dan Anderssons visor och dikter finns Sven Faringer med som min medmusiker. Här ger han den skirhet och den skjuts med mandolin och fiol som bara han kan ge. Mandolinen är ett idag bortglömt instrument, men på 20-, 30- 0ch 40-talet var den ett vanligt folkinstrument. Concertinan var de engelska sjömännens lilla åttakantiga smidiga dragspel, som också kom att bli Frälsningsarméns typiska signum. Tillsammans med fiol, gitarr och munspel vill vi ge visorna den folkliga ton och förankring som jag föreställer mig att de från början hade. Stjärnhov, den 16:e januari, 2003 /Pär Sörman Innehåll: Pris: 150,- + frakt Skivbeställning: pr.srman@telia.com
PÄR SÖRMAN tolkar SÅNGER LÄNGS VÄGEN – PSCD004
Lyssna på ljudprov: Den jag kunde va´ (Mikael Wiehe) Det här är några av de sånger som jag har samlat på mig genom åren. En del har funnits hos mig mycket länge, andra bara det sista året. Flera av dom har jag lärt av vänner, sångare och musiker jag mött längs vägen. Här finns bland andra Nils Ferlin, Mikael Wiehe, Björn Afzelius, Thorstein Bergman, Ola Magnell, Alf Hambe och Öyvind Sund. De är alla poeter som träffat min själ och mitt hjärta och tänt den gnista av liv som varje tolkning är fullständigt beroende av. Dan Andersson och Evert Taube har jag tidigare hyllat i tacksamhet med var sin skiva, och nu, liksom då, har jag Sven Faringer som medmusiker på fiol och mandolin. Svenne är den yppersta, den känsligaste spelman jag någonsin mött, och under många år arbetade vi som gatumusiker på vår fritid vid sidan av våra jobb som lärare och skådespelare. Vi reste tillsammans på den irländska landsbygden och överallt häpnade man över Svennes spel, hans intensitet, attack och musikaliska fingertoppskänsla. Allt det som skiljer konstnären från alla andra spelmän. Jag vill att ni ska få uppleva Svennes spel riktigt. Han har komponerat en fiol-låt – en snoa – just för den här skivan, ”Troll-snoa”. Varsågoda! Som ett minne från vår tid på irländska pubar och gator backar jag upp med irländsk handtrumma, bodhran, och matskedar, spoons. Att tolka andras konstnärliga verk och ge sin personliga egenart åt sånger som, i en del fall, är kända i grammofonversioner, ser jag som en känslig uppgift. Enligt min mening är det som gör en sång till en visa det personliga, intima och nära tilltalet. Nils Ferlin säger att ”Den innersta melodin är lyhört spröd, av trummor och tamburiner blir visan död”. Just folkligheten – det avskalade, nakna berättandet, en skyddslös enkelhet, där texten kan nå lyssnaren med all den oerhörda kraft som god poesi är mäktig när den frilägger våra erfarenheter och känslor – hur ska jag klara det? Jag försöker varje dag jag står inför en levande publik att ge rättvisa år stora poeters hjärteblod. Då är jag där. En paus är inte en tystnad. Kroppen speglar tanken och är ett instrument i kombination med rösten, men såhär, när jag bara har min röst, hoppas jag att deras röst, deras konst, ändå når er genom mig. Välkomna! Stjärnhov, den 12 mars, 2005 /Pär Sörman Innehåll: Pris: 150,- + frakt Skivbeställning: pr.srman@telia.com PÄR SÖRMAN tolkar DAN ANDERSSON, volym 2, PSCD 005 
Lyssna på ljudprov: Vid Broder Joachims avresa till skogarna Dan Andersson minns åt oss. Hans språkliga återskapande av livet för "det fattiga folket som slåss för sitt bröd", som "vakar i bittra nätter i envig mot köld och nöd", som sliter så hårt och får så lite av ro och vila i sin utstötthet och fattigdom - ständigt påpassade och jagade av järnbrukens maktmän - är fyllt av värme och medkänsla. Han visar på deras storhet och människovärde trots de vidriga, bristfyllda och förnedrande omständigheter de levde under. Men hans värld inramas av den sinnliga naturen både i brusande försommar och i en vinterdräkt, stelnad i ett skruvstäd av köld och is. Allt levande har rätt till livet. Dan Anderssons varma hjärta pulserar genom allt han tecknar. Blommorna, djuren, människorna har samma värde - är sprungna ur samma under. * * * Här är några dikter, ibland sjungna, ibland reciterade, som är ett komplement till min första sångsamling med Dan Anderssons dikter, som också var min första CD-produktion. En del är tonsatta av vänner, sångare som satt sin musikaliska prägel på hans verk, andra har jag själv tonsatt, ibland med inspiration av traditionella melodier. Stjärnhov, den 24 maj, 2011 /Pär Sörman Innehåll:
Skivbeställning: pr.srman@telia.com
Tankar om sånger: Ibland får jag frågan om jag inte ska börja skriva egna sånger. "Egna sånger", tänker jag, hur ska jag förklara att alla sånger jag sjuner egentligen är egna sånger. Men - jag vet ju vd dom menar. Jag arbetade som skådespelare i tjugo år innan jag blev vissångare och berättare på heltid. Ingen begär, eller önskar, att skådespelaren ska kunna skriva den rolltext som framförs, även om det förekommer. Inte heller att pjäsförfattaren ska kunna levandegöra sin text på scen, även om det också förekommer. En bra text är ofta en tidlös betraktelse över vårt liv och våra tankar, och att sceniskt gestalta den är en sak och att skriva den en annan. Det konstnärliga språnget mellan skådespelaren och vissångaren är egentligen bara att som vissångare gestaltar jag inte en roll. Texten däremot, måste jag även som sångare göra till min. Mötet mellan sångren och texten är en balansgång mellan berättandet och musiken. Det spelar ingen roll hur många tolkningar av visan som tidigare gjorts. Den har aldrig sjungits av mig, och det är min konstnärliga uppgift att göra den till min, och jag är innerligt tacksam för den sångskatt som finns där för var och en av oss att sjunga. Evert Taube sammanfattar förstås, vad allt ändå slutligen handlar om (ur "Ballader i det blå", 1948): "- Min poet, när blir du vuxen? När får din dikt den sanna konstens prägel? När blir det djup och allvar i din diktan? Jag svarar: - När ditt hjärta rörs därav." Stjärnhov, november 2016 Pär Sörman STRÖVTÅG, innehåll:
|
